E-Post


Kontakta webmaster


 

www.lars-kamel.se

Är vi på väg mot en klimatkatastrof?


Nej, det är vi inte. OK, helt säker kan jag inte vara. Men sannolikheten för en kommande klimatkatastrof är oethört liten. Jag är mer rädd för att få en rymdsten i huvudet. Och det är inget skämt. Rymden mellan planeterna är full av rymdstenar och många har banor som kan föra dem på kollisionskurs med vår planet. Rymdstenar, förresten? Somliga är stora som berg, eller ännu större. Hotet mot mänskligheten från ovan är ett reelt hot. Det finns i verkligheten. Rymdbergen och rymdstenarna har observerats. Kratrarna efter tidigare kollisioner finns utspridda över jordytan. Dinosaurerna, och med dem ett stort antal andra växt- och djurarter, dog sannolikt ut till följd av en sådan kollision. Klimathotet finns bara i datormodeller (än så länge i alla fall).

Stormar och andra oväder

Varje dag tar områdena runt ekvatorn emot enorma mängder solenergi. Solstrålningen blir ju i genomsnitt extra stark där, då solen står högt på himlen vid middagstid. Därmed värmer den extra mycket där. Haven och landområdena vid ekvatorn har ingen möjlighet att stråla bort sin överskottsvärme. Den varma luften har också små möjligheter att röra sig uppåt, och det varma vattnet kan inte röra sig nedåt. Varmt vatten har lägre täthet än kallare vatten och flyter därmed ovanpå det. I stället rör luften och vattnet sig bort från ekvatorn, mot polerna, för att ge plats för svalare luft och vatten från nordligare eller sydligare breddgrader.

Värmetransporten bort från ekvatorn sker huvudsakligen med den varma luft och det varma havsvatten som rör sig bort från tropikerna. På grund av jordens rotation viker de av och når aldrig polerna, men andra luft- och havsmassor tar över och ser till att resterna av värmen trots allt når polerna så småningom. På vägen har dock mycket försvunnit.

Det är denna värmetransport från ekvatorn mot polerna som driver vädret. Mycket av energin går nämligen förlorad på vägen till att just driva olika sorters väder, till exempel vindar och fuktighet som rör sig uppåt och så småningom bildar regnmoln. Styrkan hos denna värmetransport beror till stor del på temperaturskillnaden mellan ekvatorsområdena och polarområdena.

Om världen blir varmare till följd av en ökande växthuseffekt, borde detta leda till mer uppvärmning vid polerna än vid ekvatorn. Anledningen till det är att tropikluften kan hålla massor av vattenånga, som då kommer att dominera växthuseffekten. En liten tillförsel av andra växthusgaser där märks inte så mycket. Den kalla polarluften, däremot, kan inte hålla så mycket vattenånga, och då märks en liten tillförsel av andra växthusgaser mer.

I en värld som värms upp av en ökande växthuseffekt, borde alltså värmetransporten mellan tropikerna och polarområdena minska i styrka, eftersom temperaturskillnaden mellan tropikerna och polaromårdena minskar. Därmed minskar ju också den energi som finns tillänglig för väder. Och oväder. Vädret borde faktiskt bli stabilare och ovädren färre om världen värms upp av en ökande växthuseffekt. Å andra sidan kan vissa ovädet få mer energi av allt varmare havsvatten. Så en rimlig prognos för framtiden borde vara: Färre oväder men en större andel intensivare oväder.

Skulle det bli varmare av en annan anledning än en ökande växthuseffekt, är det däremot inte så troligt att polarområdena blir varmare i en snabbare takt än tropikerna. Då faller ovanstående resonemang.

En märklig detalj i det hela är att numera förutsäger klimatmodeller bara små förändringar vad gäller frekvensen och styrkan hos orkaner. Ändå hör och läser vi att orkanerna håller på att bli fler och värre och att det kommer att bli ännu värre i framtiden. Ändå ägnar många forskare mycket tid åt att försöka bevisa att statistiken visar att orkanerna håller på att bli fler och värre. Lyckas de bevisa det, så bevisar de också att klimatmodellerna är fel.

Nederbörd och översvämningar

Vi hör och läser ofta förutsägelser om fler och värre översvämningar och mer torka i en varmare värld. Teorin bakom detta är att en varmare atmosfär kan hålla mer vattenånga. Denna extra vattenånga måste komma ner någon gång, och då blir det mer nederbörd. Hur kan detta leda till mer torka, undrar du kanske? Det undrar jag också. En förutsägelse om mer torka verkar ju helt ologisk utifrån teorin om ökande nederbörd.

Leder mer nederbörd då till fler översvämningar? Nej, det är ingalunda självklart. Det kan ju regna fler dagar på året, men inte bli fler extrema regnväder. Delar av den ökande nederbörden kan ske som snöfall i det inre av Grönland och Antarktis. Där är det så kallt, att snön och isen måste transporteras till kusten innan den kan smälta och bli vatten igen. Den ökande nederbörden på dessa ställen verkar också vara ett faktum, att döma av mätningar.

Det skulle kunna bli mer nederbörd genom att det regnar mer där det är torrt, med i stort sett ingen förändring där det annars regnar tillräckligt. Inte heller då behöver det leda till fler och/eller värre översvämningar.

Det är helt riktigt att en varmare atmosfär kan hålla mer vattenånga. Utifrån detta följer dock ingalunda att säkert att vi kan förvänta oss fler och värre översvämningar. Dessutom tyder mätningar på att mängden vattenånga i atmosfären inte varierar med temperaturen lika mycket som förväntat. I en eventuellt varmare framtid blir det därmed nog inte så stor ökning av nederbörden, oavsett hur ökningen fördelar sig.

Ovanstående resonemang gäller oavsett orsaken till uppvärmningen. Atmosfären kan teoretisk hålla mer vattenånga om den blir varmare, oavsett orsaken till att den blir varmare.

Havsytan och översvämningar

I en varmare värld kan det tänkas att havsytan stiger. Anledningarna är två: Dels tar varmare vatten mer plats än kallare (förutsatt att temperaturen är högre än fyra grader Celsius). Dels kan glaciärer smälta. Det här dock inget nytt. Havsytan har generellt stigit sedan den senaste istiden tog slut. Glaciärerna har för det mesta blivit mindre sedan dess också. Risken är alltså inte att havsytan stiger, för det är något vi kan uppleva som normalt och är vana vid, utan att havsytan börjar stiga i en snabbare takt än tidigare.

Detta är definitivt en möjlighet. Det är dock en process som kan motverkas av ökande nederbörd i det inre av Grönland och Antarktis. Ökande nederbörd där blir nämligen kvar som is och snö under en överskådlig framtid, medan det vatten som bildade molnen sannolikt kom från haven. Tanken att åtminstone mer nederbörd i Antarktis kommer att motverka en snabbare höjning av havsytan verkar nu allmänt accepterad.

Det är i allra högsta grad osäkert hur snabbt havsytan kommer att stiga i framtiden. Att de senaste årtusendenas höjning kommer att fortsätta, kan vi vara rätt säkra på, men inte hur snabbt det går. Havsytan kommer att stiga oavsett orsak till att världens medeltermperatur stiger, och kanske också om temperaturen faller lite. Dagens trend ger dock ingen anledning till oro för de närmaste hundra åren, om den skulle fortsätta.

Tillbaka till startsidan för min vetenskapsavdelning.